Vi behöver alla någon som ger oss en knuff ibland

För några år sedan hatade jag Håkan Hellström. Bara jag hörde hans namn fick jag gröna prickar på kroppen och det fanns inte en chans att jag skulle tillåta att hans musik spelades när jag var i närheten.

Men så kom det sig att Håkan skulle spela på PDOL en sommar och min äldsta dotter mer eller mindre tvingade mig att köra till Piteå så att åtminstone hon skulle få se sin största idol live igen.

Nåväl, tänkte jag. Köra dit kan jag visserligen göra men jag tänker minsann hålla mig så långt ifrån honom som det bara är möjligt.

Så blev det inte.

Jag satt i ett tält i närheten av scenen tillsammans med min yngsta dotter. När vi hade lyssnat på publikens hänförelse ett tag tittade vi på varandra och kom fram till ett gemensamt beslut; vi skulle försöka ta oss så nära scenen som möjligt utan att riskera att bli nedtrampad av någon fanatiker.

Sagt och gjort.

Bara ett par minuter senare stod vi några få meter ifrån den person som jag hade tyckt så illa om i alla år. Jag kan inte sätta fingret på vad det var som gjorde att jag helt och hållet vände blad den kvällen, men att med egna ögon se den glädje och energi som han förmedlade till sin publik var magisk.

Där och då skulle han komma att bli min ständiga källa till själslig inspiration och när helst jag behöver det lyssnar jag på hans ord som fyller på reserverna med energi och mod igen.

tribe1024

Om Håkan Hellström är min inspirationskälla så är Jeff Goins min mentor när det kommer till kreativitet och skrivarglädje. Jag har följt hans blogg Goinswriter i stort sett ända sedan han startade den, och varje gång min inkorg plingar till med en uppdatering från honom läser jag det han har skrivit med stort intresse.

Det var så jag fick kännedom om hans ”klass” Tribe Writers för första gången, men det var först när jag läste det här inlägget av Michael Hyatt som jag blev intresserad på allvar.

Med tanke på att kursen kostar en slant tog jag mig en rejäl funderare innan jag bestämde mig för att sätta mig på ”skolbänken” igen.

Och det har jag inte ångrat!

Jeff (och mina klasskamrater) har tagit mig upp ur den svacka som drabbade mig för ungefär sex månader sedan. Då värkte jag ur mig inlägg efter inlägg på min bokblogg men jag kände ingen som helst glädje i att skriva längre.

Nu skriver jag som aldrig förr med hjälp av både min inspiratör och min mentor. Kanske kommer det att bli en roman inom kort trots allt.

Har du någon inspirationskälla eller mentor? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet nedan.

 

2 thoughts on “Vi behöver alla någon som ger oss en knuff ibland

  1. Karina skriver:

    Var du och tittade på Håkan på Ullevi? Om inte borde du se hans konsert på bio i december. Annars också kanske hehe. :) Min historia med honom ser exakt lika ut. :)

    • admin skriver:

      Jag ber om ursäkt, och skäms för mitt otroligt sena svar!
      Nej, det var jag inte men gissa om jag hade ångest över att inte vara där. Jag har sett filmen om Håkans magiska konsert på Aftonbladet och jag kommer med all säkerhet att se den igen. Han brukar komma till min del av landet ibland och när han är i faggorna igen ska jag avboka allt annat och ägna honom hela min uppmärksamhet. Det kan knappast jämföras med Ullevi, men det får duga :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge